Jurist - FAQ

Allmänna domstolar prövar främst brottmål och tvistemål mellan privatpersoner och företag.

De består av tre instanser: tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. De flesta tvister och rättsprocesser i Sverige börjar i tingsrätten, som är första instans. Domar därifrån kan överklagas till hovrätten och i vissa fall vidare till Högsta domstolen, som endast tar upp mål av särskild betydelse för rättstillämpningen.

Alla mål i domstol handlar inte om brott. En stor del består istället av tvistemål, det vill säga konflikter (tvister) mellan privatpersoner eller företag.

Ett tvistemål väcks genom att den part som vill få sin sak prövad lämnar in en stämningsansökan till tingsrätten. Den parten kallas kärande, och motparten kallas svarande. Parterna bestämmer själva vad tvisten handlar om och vilket underlag som ska prövas av domstolen. Domstolen dömer alltså bara utifrån det som parterna själva har åberopat.

1. Dispositiva tvistemål

Här får parterna själva bestämma över saken och kan förlikas, alltså komma överens innan domstolen dömer. Domstolen får inte tillföra egna omständigheter utan prövar bara det parterna lagt fram. Denna typ omfattar de flesta civila tvister, till exempel avtals- och fordringstvister.

2. Indispositiva tvistemål

I dessa mål kan parterna inte förlikas om saken. Domstolen får själv inhämta bevisning och utreda målet vidare. Vanliga exempel är familjerättsliga mål, till exempel äktenskapsskillnad eller frågor om vårdnad och boende.

3. Förenklade tvistemål (s.k. småmål)

Dessa gäller när det omtvistade beloppet är under ett halvt prisbasbelopp (29 400 kr). Varje part står då i huvudsak för sina egna kostnader. Det är vanligt att parterna driver dessa mål själva utan ombud, men juridisk hjälp kan öka chanserna till framgång.

Processen i ett tvistemål sker i flera steg:

1. Försök till lösning – Parterna försöker först själva hitta en överenskommelse.
2. Kontakt med ombud – Om det inte går, kan ett juridiskt ombud hjälpa till att förhandla eller upprätta en stämningsansökan.
3. Stämning och svaromål – Domstolen utfärdar stämning och motparten lämnar ett svaromål.
4. Muntlig förberedelse – Domstolen reder ut tvisten och försöker få parterna att förlikas.
5. Huvudförhandling – Om ingen förlikning nås hålls huvudförhandling, där parterna lägger fram sin sak och vittnen hörs. Därefter meddelas dom.

Ja. Den part som förlorar i tingsrätten kan överklaga domen till hovrätten. Tiden för att överklaga är tre veckor från det att domen meddelats.

För att hovrätten ska pröva målet krävs prövningstillstånd, vilket innebär att hovrätten först bedömer om det finns skäl att ta upp ärendet.

Om du överväger att överklaga en dom är det klokt att rådgöra med ett juridiskt ombud för att bedöma möjligheterna till framgång.

Utöver de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt, Högsta domstolen) och förvaltningsdomstolarna finns även specialdomstolar.
Dessa har inrättats för att hantera särskilda typer av mål som kräver särskild sakkunskap inom sitt område.

Ett exempel är Arbetsdomstolen (AD), som prövar arbetsrättsliga tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. I vissa fall inleds processen i tingsrätten och kan sedan överklagas till AD, men ofta förs tvisten direkt dit om en arbetstagarorganisation (fackförbund) är part. AD:s domar är i regel slutgiltiga, vilket innebär att de inte kan överklagas.

Andra exempel på specialdomstolar är:

• Mark- och miljödomstolarna – för mål om bygglov, miljötillstånd och fastighetsfrågor
• Patent- och marknadsdomstolen – för mål om immaterialrätt, konkurrensrätt och marknadsföring
• Migrationsdomstolarna – för mål om uppehållstillstånd och medborgarskap

Gemensamt för specialdomstolarna är att de har specialiserade domare och sakkunniga ledamöter som är särskilt insatta i de rättsområden de prövar.

Alla tvister prövas inte i de allmänna domstolarna (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen).
Vissa mål hanteras istället av förvaltningsdomstolar, som består av förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen.

Förvaltningsdomstolar prövar främst beslut som fattats av myndigheter – till exempel Försäkringskassan, Skatteverket eller kommunen. Ett beslut kan överklagas om den enskilde anser att myndigheten gjort en felaktig bedömning.

Överklagandet ska skickas till den myndighet som fattat beslutet, som sedan vidarebefordrar det till rätt förvaltningsdomstol. Fristen för att överklaga är normalt tre veckor från det att beslutet meddelats.

Förvaltningsprocessen skiljer sig från tvistemål genom att den är mindre formbunden och domstolen har ett utredningsansvar – vilket betyder att den kan inhämta kompletterande uppgifter på eget initiativ.